Det sista har jag haft så svårt att uppskatta och ta tillvara på de små ögonblicken som faktiskt räknas. Jag är någon helt annan stans i huvudet. Tänker på allt som måste bli gjort, utan att få något gjort egentligen. Som t.e.x om barnen är på toppen humör och leker tillsammans så vandrar mitt huvud iväg till disken som måste plockas undan eller natten som var så jobbig. Jag ska försöka bättra mig och finnas i nuet, ta de bra när det kommer och stänga av allt annat. Idag somnade Leo på mig efter lunchen. Istället för att lägga honom i sängen satt jag med honom länge och bara njöt. Släppte allt och kände mig tacksam för allt fint i livet mina barn ger mig! Och så mycket bättre jag själv mår när jag tar mig tid till de som jag tycker är viktigt i livet. Att hitta balans mellan barnen och alla vardags sysslor tycker jag är så svårt ibland. Helst vill jag bara strunta i allt annat än att leka och mysa med barnen. Men då blir huset upp och ner och då får jag dåligt samvete för det. Städar, tvättar, ser till att maten finns på bordet vid rätt tid och ser jag till att allt är undanplockat så känns det som att barnen inte får tillräckligt med tid. Och ja, då kommer det dåliga samvetet igen.

Två tröttisar framför Pingu! Stanna upp titta och förstå att mår mina barn bra mår jag bra och mår jag bra mår mina barn bra. Det går liksom i en cirkel det där❤️